... att klaga på kylan. Fyyyyy!!!!! Utetemperaturen känns numera oviktig, det är innetemperaturen som är den värsta (ja, de är ju beroende av varann förstås). Idag har vi 17 grader och blåst inomhus på Flötvägen 5. Som jag tidigare nämnt så känns förra vintern som att den ligger som ett väldigt färskt (och obehagligt) minne, och det pga den här fruktansvärda kylan. Nu är den tillbaka, och jag känner mig i det närmaste deprimerad över att frysa dygnet runt. Det enda stället som är behagligt hemma hos oss för tillfället är badrummet uppe, där har vi golvvärme och torktumlaren går allt som oftast. Funderar på att bosätta mig där fram tills våren kommer.
Jag har jobbat i helgen och det har varit en väldigt behaglig hel måste jag säga. Lagom mycket att göra kombinerat med sköna arbetskamrater, tummen upp! Det känns alltid bra när man har tid med det där lilla extra för patienterna.
I lördags firade vi mormor som fyllde 80 år förra veckan. Ett härligt högljutt kalas med hela familjen, precis som det ska vara när vi kalasar i vår släkt. Mormor var nöjd, och hon planerar att hänga med till nästa 80-årskalas, (Ingrids) dvs minst 9 år till. Det låter bra!
Badrummet är ännu inte riktigt färdigt, och jag har bestämt mig för att inte säga ett ljud till om att det skulle vara trevligt om det blev färdigt någon gång. Men jag kan meddela att det hänger inte på mig att det inte är klart.
För övrigt så är jag ledig resten av veckan, jätteskönt. Har tänkt baka pepparkakor och lussebullar med barnen och köpa lite julblommor och kanske en och annan julklapp.
Åke jobbar natt och kommer på så sätt att vara hemma lite mer än vanligt, så vem vet, vi kanske har tid att ses! Det har varit en så´n där period igen då vi bara gått om varandra, det är inget roligt tycker jag. Så jag hoppas att vi ses lite mer den här veckan, för nu längtar jag efter honom!
