Känner mig lite less. Less på att barnen bara bråkar och det känns som att jag kört fast vad det gäller barnuppfostran. Jag/vi får liksom ingen ordning på någonting. Det blir tyvärr så att vi ruckar lite på rutiner då det ständigt är bråk, det är ju förstås inte så bra, men man orkar inte ta alla konflikter. (För det är tråkigt nog konflikter om ALLT). Och sedan blir det ett helt projekt att införa rutinerna igen.
Jag tycker att jag börjar om och börjar om vad det gäller mitt humör och min sinnesstämning, men det är som att barnen inte ger sig förrän jag blir arg på riktigt. Det räcker tydligen inte med att påminna och säga till.
Just nu så drömmer jag om att vara en så´n där mamma som trallar och är glad, har ett outtömligt tålamod och en massa energi och hittar på små roliga utflykter med sina glada små barn som leker med varandra och har skojigt. (Så där som alla andra verkar ha det om man ska tro på alla Facebook-statusar).
Det är så svårt att vara förälder...