Jag är ensam hemma med mina tjejer i helgen. Åke har farit till London med mina bröder, pappa och grannen till mamma och pappa, Pelle. De ska titta på fotboll och troligtvis dricka öl ;-) Även om jag tycker att det är tråkigt när Åke är borta, så är det roligt för honom att få komma iväg lite, han gör ju inte så mycket annat än att jobba.
Jag och tjejerna har haft fredagsmys och nu sussar de alla lugnt och stilla. Jag borde passa på att gå och sova jag med, men det är ju så sällan jag är ensam hemma och kan slappna av i lugnet, så jag ska gotta ner mig i soffan och mysa lite framför tv´n.
Jag skriver rätt så sällan nu har jag märkt. Det är inte bara tidsbrist, jag genomgår en lite tung period och har för tillfället inte så mycket positivt att skriva. Även om bloggen fungerar lite som en dagbok för mig, så vill jag inte att den ska bli alltför färgad av min, för tillfället, ansträngda sinnesstämning.
Morfar är sjuk, och det är väldigt jobbigt att stå på sidan och se hur allas vår klippa tappar mer och mer av sig själv. Åldrandet är sådant, jag vet det, men det gör det inte lättare att acceptera det som sker.
Det har också varit en hektisk tillvaro både vad gäller jobb, aktiviteter och kurser. Barnen sover dåligt och likaså föräldrarna.
Jag ska försöka att se livet mer från den ljusa sidan, men man kan ju som bekant inte alltid bestämma över hur man ska må och känna. Jag hoppas att våren och ljuset gör det lättare. Idag såg jag årets första Tussilago, så våren är i startgroparna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar