Är nyligen hemkommen från en cykeltur med familjen. En intressant historia. Till att börja med så måste det ju mekas med alla cyklar för att vi ens ska komma iväg. Det gör mig på så dåligt humör, att vi har sådan dålig koll på våra saker, och det gäller vad vi än ska göra. Ska vi pimpla, så måste man leta pimpelspön, ska vi åka på utflykt så kan man ge sig tusan på att man inte hittar de rätta grejerna. Och likaså med den ovan nämnda cykelturen. Däcken på min cykel behövde bytas, och en ny barnstol behövdes sättas dit. Då det äntligen var gjort så fungerade inte bromsarna på bakhjulet, och det kan ju vara en bra grej att ha.
Nåja, vi kom iväg till slut, varmt var det men det fläktade skönt. Majken, som åkte premiärtur, älskade det! Hon var helnöjd! Elvira, som cyklade själv, var tvungen att stanna lite då och då för att håret kliade under hjälmen, och för att det var jobbigt att cykla i uppförsbacke, och för att det kom flugor osv, osv. En gång stannade hon mitt framför mig så att jag körde rätt in i henne, det gick bra, men kommer troligtvis att resultera i att jag slipper visa benen på ett tag. Blåmärket kommer nog att täcka hela låret... I alla fall så kom vi fram till målet som var Dyket, där skulle vi köpa glass och ta ett dopp. Det var 24 grader i vattnet och barnen badade rätt länge. Sedan blev den en tårdrypande färd hemåt. Elvira var jättetrött grinade hela vägen hem. Det skulle varit roligt om vi hade filmat hela utflykten!
Nu blir det en liten stund med horisontalläge och sedan räkor, vin och aioli till middag, slurp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar